specialpedagogen

Det inkluderande klassrummet

Främja närvaro och ansvar eller åtgärda frånvaro och brist på ansvar?

Här sitter jag och äter fredagsgodis medan jag skriver. Egentligen bantar jag men lite godis då och då gör nog inget tänker jag. Det åtgärdar jag med en extra promenad ikväll. (Om den blir av). Till slut är det så många promenader som behöver promeneras att det inte är någon idé, det kommer ändå inte att kompensera allt det där godiset. Då måste jag kanske gå på gym eller ta bort godiset eller bara äta pulversoppor ett tag. Gud så tråkigt. Bara att tänka på #beach2016 med åtgärder i fokus gör att jag funderar på burkini. Varför gick jag inte fler promenader och lade till fler äpplen och fokus på att må bra i augusti istället för att köra på och sen fokusera på alla fel?

Vår utgångspunkt när det gäller närvaro/frånvaro och elevens förmåga att ta eget ansvar har stor betydelse. Om vi tänker främja blir det en naturlig del av planeringen. Om vi tänker åtgärda är planeringen mer fokuserad på annat, till exempel kursplanen, fakta eller läroboken. Då kör vi på med planeringen och först när det blir uppenbart att frånvaron är stor eller förmågan att ta ansvar låg kommer vi på att vi måste göra något åt det. 

Nu sitter många där med sina restuppgiftshögar igen. Restuppgifterna är ett gissel, det är nog de flesta överens om. Om vi tänker “främja förmågan att ta sig an uppgifter och slutföra dem” blir utgångspunkten en annan än om vi tänker “dela ut uppgifter, sätta deadline och se till att alla håller deadline”.

Jämför dessa två förhållningssätt:

Hur ska jag få eleverna att göra det jag har planerat?

Hur planerar jag så att eleverna kan och vill anstränga sig för utveckling och lärande?

En del blir nästan irriterade, ska jag verkligen behöva tänka på detta? Ska inte elever kunna detta vid (XX) års ålder? Jag undrar ibland vilket hinder som är störst; det faktum att elever inte gör som det är tänkt eller den ångest detta framkallar hos oss lärare?

Skärmklipp 2016-03-11 14.07.45

Det finns två viktiga orsaker i undervisningen till restuppgifter och frånvaro vill jag hävda. Det ena är att lektioner består av långa genomgångar och lite elevaktivitet. Det andra är att elever inte behöver redovisa vad de gör eller lär sig under lektionerna. Det ska “lämnas in” utanför lektionstid via urkund eller andra distanserade kanaler på fastställda klockslag, tyvärr ibland kl 23.59 en viss dag. Elever som till slut får eld i baken har alltså allt att vinna på att stanna uppe sent och göra klart varför risk för frånvaro nästa dag är överhängande. De som inte kommer igång på lektionerna kommer oftast inte igång hemma heller varför risk för rest är överhängande. Ju fler restuppgifter desto större frånvaro. Då är man framme i att åtgärda rätt mycket och att lägga rätt mycket tid och resurser på att behöva åtgärda.

Främja: (här är bara några exempel av många saker som bör göras!)

  • Alla elever ska göra klart något innan lektionen är slut. Jobbar man digitalt ska det förstås visas i den portfolio man förhoppningsvis jobbar med.
  • Alla elever ska göra en incheck och en utcheck. Inchecken talar om huruvida de kommer ihåg något från förra gången, utchecken visar vad de har gjort eller lärt sig.
  • Alla elever ska få återkoppling under lektioner på något sätt, enskilt eller i grupp och den ska vara specifik: “Jag ser att du förstår detta eftersom….Jag ser att ni har fått ihop en agenda för ert grupparbete”. 
  • Alla elever ska få återkoppling kring hur de arbetar och råd och tips om HUR man gör för att sätta igång, minnas, sätta upp ett problem, skapa en mall eller disposition, jobba i grupp osv under lektionerna. 
  • Alla elever ska veta att deras återkoppling kring lärande eller undervisning/skola är viktig och värdefull för fortsatt främjande planering.
  • Alla elever ska veta att de blir uppringda eller kontaktade via sms så snart de är frånvarande. Frånvarande elever duckar skolan och därmed också skolmejlen så den kan man låta bli.
  • Alla elever ska få chansen att samla ihop, rätta till, göra om eller fördjupa arbeten minst tre gånger per termin i varje ämne. Jo, du hinner kursen. En lektion var 4-5:e vecka är uppsamling eller fördjupning.
  • Alla elever bör titta på filmer från YT-kanalen Orka Plugga på mentorstimmar eller liknande med diskussion och beslut om vad var och en kan ta till sig och pröva.

Åtgärda: (här finns förstås mycket mer man kan göra, men nedan är några exempel!)

  • Riv restuppgifter och börja om. Var specifik med vad som saknas för att kunna sätta betyg. Samordna och skapa ämnesövergripande arbeten.
  • Ring, ring ring, messa till elever som inte har varit där på ett tag. Mentor ska göra detta om inte det finns någon annan som eleven har större förtroende för. Ring vårdnadshavare om inte eleven svarar även om eleven är myndig. Det skulle man ju göra på en arbetsplats så varför ska man nöja sig med att inte få tag i en elev bara för att den är myndig?
  • Fler timmar utanför ordinarie lektioner. Särskilda “stugor” eller stödtimmar måste ge möjlighet till specifikt stöd eller stöttning. Eleverna går inte till stödtimmar som innebär mer av samma som inte funkar (Undervisning på yrkesprogram, Skolinspektionen 2014:5). Vad, specifikt, saknas för att kunna säkerställa att eleven kan? Hellre 10 minuter av något än inget alls. Här behövs inte alltid särskilda specialpedagogiska metoder, däremot ämnesdidaktisk kompetens om vilka kvaliteter och detaljdelar av kunnandet som behöver tränas och förstås. 

Att lära elever att ta ansvar och att se till att de är närvarande i skolan är lättare än att försöka fixa till det på några månader i slutet av året. Hur vi gör det är en fråga för det kollegiala samarbetet. ”Hur främjar vi detta”? Istället för ”Hur åtgärdar vi detta?
är ett viktigt första steg. Det fina i kråksången är att ju mer vi främjar desto mer åtgärdar vi utan att ens behöva använda ordet! Men omvänt verkar inte funka lika bra. Ju mer vi åtgärdar desto mer måste vi fortsätta att åtgärda.

Källor:

Undervisning på yrkesprogram, Skolinspektionen 2014:5

Skolfrånvaro och vägen tillbaka, Skolverket 2010

Hemmasittare och vägen tillbaka, Columbus 2015

 

 

2 comments on “Främja närvaro och ansvar eller åtgärda frånvaro och brist på ansvar?

  1. Jannice
    11 mars, 2016

    Mycket bra tankar, som alltid! Ser alltid fram emot att läsa dina inlägg 😃
    //Jannice

  2. Pingback: Hemmasittare kräver formativ bedömning (och en annan etikett) | specialpedagogen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Differentiation Is Easy

Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.

huddingepedagogen

Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm

Hülya

-flerspråkighet, translanguaging & multimodalt lärande

gunillaalmgrenback

IKT och specialpedagogik

Strategier för lärande

Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet

Prestationsprinsen

Här skriver Aggie om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda": stressade, särbegåvade, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), unika funktionsuppsättnngar, högsensitiva, hemmasittare, oroliga, stressade med flera. Dessutom om skola, skolrätt, pojkkrisen, inkludering och mycket mer. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

Psykologi för Lärande | PFL

tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse

%d bloggare gillar detta: