specialpedagogen

Det inkluderande klassrummet

Nytt betygsystem som är mer orättvist, eller hur är det egentligen?

Hej du bloggläsare i allmänhet och ogonrorelseterapi i synnerhet! Tack för din kommentar på min blogg. Jag har läst din bloggpost Betyssystemet suger och jag förstår din frustration över att ditt barn riskerar att få betyg som inte känns rättvist. Jag delar din frustration men kanske av delvis andra skäl eftersom jag inte känner er utan utgår från lärarens och specialpedagogens perspektiv. Det låter som om din dotter går på en skola där betygsättningen kanske inte är helt likvärdig i betydelsen att förutsättningarna för betyg inte är helt likvärdiga för alla elever. Det finns så mycket missförstånd kring betygen och det gör att, som du skriver, många elever hamnar i situationer de inte skulle behöva hamna i. Jag prövar att bena upp det så gott jag kan och utifrån det jag har lärt mig och förstått.

För det första är det inget nytt betygssystem vi har nu. Det nya systemet (målrelaterade betyg) infördes 1994. Det vi fick 2011 är en ny betygsskala, från IG-MVG till F-A. Då, som nu, måste man klara alla krav (då kriterier) för godkänd nivå. Det som var annorlunda i den förra betygsskalan var att för VG eller MVG kunde man vikta betygen. Om en elev presterade på MVG-nivå i nästan allt utom något enstaka kunde man ändå sätta MVG i betyg. Det kan man inte längre. Men för E (fd G) gäller fortfarande att alla krav ska visas på något sätt.

Vad händer då om en elev inte visar kunskap enligt kraven för E? För det första är det viktigt att det uppmärksammas tidigt av läraren så att han eller hon kan göra anpassningar i sin undervisning. Då behöver läraren ha en dialog med eleven (och vårdnadshavare och kollegor) för att se vilka behoven är och hur undervisningen kan organiseras för att eleven ska ha bättre förutsättningar.

I torsdags kom ett förtydligande till skollagen som berättar vad som anses vara anpassningar och vad som anses vara särskilt stöd. Tidigare har man inte velat detaljstyra det men nu har man insett att nästan allt har kommit att betraktas som särskilt stöd vilket inte har varit korrekt. Ibland är det inte så mycket som behöver anpassas för att en elev ska komma på banan och det behöver man inte dra in hela elevhälsan och en stor utredningsapparat för att konstatera.

Beslutet innebär bland annat, enligt Riksdagen:

  • Om det finns risk att en elev inte når upp till minimikunskapskraven ska eleven snabbt få stöd i form av extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning.
  • Först när extra anpassningar har gjorts och eleven fortfarande riskerar att inte nå upp till kunskapskraven ska en anmälan göras till rektor. Om det finns särskilda skäl att anta att eleven inte kommer att nå kraven trots extra anpassningar inom ordinarie undervisning ska en anmälan till rektor göras direkt.

Det betyder att när läraren har försökt anpassa undervisningen och försökt hitta sätt att nå eleven men inte lyckats (ingen värdering i detta, det betyder inte misslyckats utan bara att man inte har hittat rätt) ska man ta reda på vad det kan bero på. Det kallas att göra en pedagogisk utredning och här är det viktigt att alla perspektiv är med innan man bestämmer sig för varför eleven har svårt att nå målen. Någon kan ju bestämma sig för att eleven är lat eller okunnig eller inte orkar gå till skolan men min erfarenhet säger mig att det alltid ligger något bakom alla beteenden. Här samarbetar elevhälsa, rektor, lärare, mentor för att hitta hinder och möjligheter.

Vad har nu detta med betygen att göra kanske du undrar? Jo, det är viktigt vid betygsättning, i synnerhet om man funderar på att sätta streck, att lärarna tillsammans funderar över om anpassningar har gjorts på rätt sätt och om man verkligen har prövat olika sätt att få eleven att visa kunskaper. Om det inte har skett behöver man fundera över att förlänga läsåret, skjuta upp betygsättning eller på något sätt ta till mer tid för att pröva elevens kunskaper på olika sätt.

Nästa fundering bör vara om eleven som riskerar F eller streck kan vara föremål för undantagsregeln. Den så kallade Pysparagrafen kan vara tillämplig om eleven har en varaktig funktionsnedsättning och därför inte når målet. Ett exempel är att kravet på interaktion i språkämnen kan vara omöjligt att nå om man är autistisk eftersom svårigheter med just interaktion är en del av varför man har fått diagnosen. En hörselskadad elev kan inte prestera väl vid ett hörförståelseprov till exempel. Då kan läraren bortse från det kravet och ändå sätta betyg efter de prestationer som eleven har visat i övrigt.

I ditt inlägg skriver du att din dotter har presterat på prov och vissa tillfällen och då kan det aldrig bli fråga om streck. Däremot kan ju F bli aktuellt om det är så pass mycket som saknas på E-nivå och det inte beror på någon varaktig funktionsnedsättning. Här är det igen viktigt att lärarna vet att de har prövat att låta din dotter visa sin kunskap på olika sätt för att verkligen var säker på att hon inte kan nå målet. Däremot är många poäng på ett prov inte säkert ett högt betyg. Om det handlar om att bara minnas fakta är det E-nivå i de flesta fall. För högre betyg behöver man visa att man kan analysera, se samband, kunna grunda sina resonemang till exempel. Jag läser mellan raderna att det kanske är stor frånvaro som är boven? Isåfall bör det ju ha funnits en plan för att undvika den situation ni har hamnat i nu. Det verkar viktigt inför nästa läsår att analysera vad som har funkat och inte så ni inte hamnar där igen.

För mig uppstår problemet när lärare sätter betyg på enskilda uppgifter eller prov. Det är inte fel att göra det, det finns inga regler kring hur lärare gör innan betygsättningen. Det är bara själva betygsättningen som omgärdas av regler att följa. I övrigt är det upp till läraren. Jag tänker ändå att det finns risker med att notera betyg för varje uppgift eftersom det lätt leder till att man räknar ihop just de betygen och får något slags medelvärde. Om man har fått A på en uppgift och C på en annan och E på en tredje så kan det bli C med ett sådant sätt att tänka (eller D om inte C har visats tidigare). Men betygen är inte kvantitativa utan kvalitativa. Läraren ska göra en bedömning utifrån kunskapskraven vid vissa givna tillfällen oavsett vad eleven har fått på proven.

I förra veckan satt jag med en lärare som just hamnat i att uppgifter betygsatts men han/hon var inte nöjd med hur slutbetyget skulle sättas utifrån de resultaten. Vi läste istället kunskapskraven tillsammans och jag frågade efter varje del: ”kan hon det här”? Läraren kunde svara ja på allt och därmed var sammanvägningen klar. Både uppgifter, prov, lektioner, diskussioner, reflektioner var med i lärarens genomgång av vad eleven kunde och betyget kändes mer rättvisande än det ursprungliga medelvärdet. Den här läraren reflekterade som tur var själv över detta men det finns många lärare och många skolor som arbetar med bokföring av resultat, ett i taget, och då riskerar man att bli bedömd på det sämsta resultatet. 

Ska man alltså inte prata betyg med eleverna förrän i slutet? Jo, man ska referera konstant till kunskapskraven och visa och leta och diskutera hur olika exempel svarar mot de olika betygsstegen. En uppgift kan visa kvaliteter på A-nivå i en aspekt och på E-nivå i en annan. Då jobbar man för att förbättra den lägre kvaliteten så att eleven förstår hur en god kvalitet ser ut i alla aspekter som bedöms.

Ett F är ett betyg, det är viktigt att komma ihåg. Det är inte en katastrof utan det innebär att det fortfarande inte finns bevis för alla delar i de kunskapskrav som ska visas. Det kan man göra vid ett senare tillfälle så länge man går i skolan. Ett F i årskurs 9 eller 3 på gymnasiet är svårare, det kan man inte reparera direkt men det går alltid att ta igen det. Därmed kan det ibland vara bättre att få F än ett för lågt betyg. Det här får man ju inte säga egentligen och det ska verkligen vara något man tar till av taktiska skäl men om nu ”olyckan” F är framme så behöver man inte se det som en stämpel som varar för livet. Det betyder att just nu finns inte alla bevis, kanske kommer de att kunna visas bättre senare. Ett streck däremot skulle jag säga är en katastrof och det ska mycket till för att en lärare ska få sätta det. Här måste rektor verkligen veta att det finns fog för streck så att de inte har gjort fel från början. I vår skola har vi alltid lyckats undvika det genom insatser i god tid, även för elever som har svårt att ta sig till skolan. Med digitala verktyg och lite fantasi kan man samla mycket underlag! 

Alltså, den nya betygskalan är inte boven i dramat som jag ser det utan hur det tillämpas. Skollagen och läroplanen är tydliga med att det finns flera vägar att nå målen och det finns uttrymme för stor kreativitet när det gäller att få elever att lära sig och visa kunskap. Kunskapskraven är skrivna så att det är möjligt att tolka dem ur ett ganska brett anpassningsperspektiv. Det är kvalitativt vilket gör att det är lätt att involvera eleverna i diskussioner kring kvalitet och betygsättning.

Det tar nog ett tag innan tillämpningen sätter sig och det behövs fler insatser för att se till att vi har en likvärdig bedömning. Det är oerhört komplext och är det något som de nya kunskapskraven har satt fingret på är det just komplexiteten. Det är tänkt att vara tydligare men blir otydligare eftersom det inte går att mäta allt. Jag tror ändå att det går att tillämpa dessa nya kunskapskrav men precis som förra gången vi bytte (både skala och system – det var värre, jag lovar!) så blir nog de första kullarna mer stramt bedömda. Vi står också allmänt inför ett paradigmskifte där man inte längre accepterar att en del elever inte når målen. En förskjutning från en skola där eleven ska anpassa sig till skolan till en skola som anpassar sig till eleven. Den förskjutningen är inte helt enkel även om den är nödvändig. Det behövs mycket samarbete, kompetensutveckling och diskussioner kring detta. Vad ska en lärare göra? Vad är en lärare, vad kan man kräva av en lärare? är frågor som många ställer idag. En tillbakagång till den förmedlande läraren som ser gruppen och inte individerna är enligt min mening omöjlig med tanke på den kunskap, de lagar och deklarationer vi har idag men många är ovana vid en situation där anpassningar kanske går före den egna planeringen. Det kan kännas svårt att få ihop alla krav på vad undervisningen ska innehålla med krav på att samtidigt anpassa den på olika sätt. Samtidigt är det så otroligt spännande och inte alls omöjligt utan en möjlighet att få ett mycket roligare jobb både för lärare och eleven.

Om du och din familj inte är nöjd med betyget så är det rektor och huvudman som ska vidtalas i första hand. I ditt fall kanske spsm.se kan hjälpa till? Skolinspektionen får nog många frågor om betygsättning och stöd. Dialog är alltid bäst, jag tror nog att lärarna vill föra den med er så att alla vet vad som har hänt och hur ni går vidare i höst. Lycka till!

Några länkar som kan vara bra att titta på:

http://www.skolverket.se/bedomning/betyg

http://www.skolinspektionen.se/sv/Rad-och-vagledning/

http://www.spsm.se/sv/jag-vill/stalla-egna-fragor/

Bild

 

 

 

 

7 comments on “Nytt betygsystem som är mer orättvist, eller hur är det egentligen?

  1. ogonrorelseterapi
    8 juni, 2014

    Reblogga detta på ogonrorelseterapi och kommenterade:
    Tack Snälla Helene för all information!!! 😊

  2. ogonrorelseterapi
    8 juni, 2014

    Tack Snälla Helena för all information och länkar du skickade mig!! Tusen tack! Detta ska jag dela med mig av till dotterns skola, mentor och rektor så vi får en fortsatt bra dialog inför höstterminen! Tack för att Du tog dig tiden att skriva ner all fakta som vi behöver!!

    Jag önskar Dig en fortsatt skön söndagskväll! 😊

    Anna

  3. ogonrorelseterapi
    8 juni, 2014

    Bilden längst ner är klockren!! 😊

  4. specialpedagogen
    8 juni, 2014

    Visst är den! En av deltagarna på en av mina utbildningsdagar sa som feedback: ”Förr har jag sett bilden och tänkt, ja så är det – helt omöjligt! Nu tänker jag istället: hur ska vi göra för att få upp guldfisken i trädet?” Bästa kommentaren jag fått! Trevlig söndag!

  5. ogonrorelseterapi
    8 juni, 2014

    Å, vilket BRA svar!!! 😊 Det gläder mig mycket att så många pedagoger är engagerade i att hitta lösningar. Jag vill nämna att vår dotter har en väldigt engagerad mentor och rektor. Vi har bra dialog. Även haft fin mejlkontakt med dotterns musiklärare. Det är mer själva systemet med betygssättningen som gjort mig upprörd. Men nu har jag fått så mycket fakta av Dig att sätta mig in i, att jag har lite mer kött på benen nästa gång jag har möte på skolan!! TACK!! Ha det gott! 😊 Anna

  6. Per-Ola Birgersson
    8 juni, 2014

    Bra sammanfattning tycker jag. Dock verkar det vara svårt för elever och lärare på gymnasiet att få till det bra. Ofta används prov som bedömningsverktyg och ofta kommer momenten inte tillbaka under läsåret till exempel i fysik. Om eleven då skriver E på första provet är det svårt att motivera sig för att läsa mycket på resten. Tycker också det finns en problematik i vad större delen av är för mått. Öppet för mycket subjektiva bedömningar./ Per-Ola

    • specialpedagogen
      9 juni, 2014

      Ja, det är verkligen komplext, särskilt om man delar upp kursen i moment. Jag tänker ofta att nya ämnesplanerna egentligen tvingar fram ett mer ämnesövergripande samarbete. Kan man organisera det tror jag att mycket skulle vara vunnet men det tr nog tid eftersom det behöver organiseras på flera nivåer både tidsmässigt och innehållsmässigt. Håller också med om att både progressionsorden och ”större del” blir en slags kvantifiering utan att kvantifiera. Hoppas på ännu fler elevexempel och bedömningar från Skolverket som vi kan utgå från annars blir det svårt att få till likvärdigheten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Differentiation Is Easy

Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.

huddingepedagogen

Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm

Hülya

-flerspråkighet, translanguaging & multimodalt lärande

gunillaalmgrenback

IKT och specialpedagogik

Strategier för lärande

Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet

Prestationsprinsen

Här skriver Aggie om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda": stressade, särbegåvade, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), unika funktionsuppsättnngar, högsensitiva, hemmasittare, oroliga, stressade med flera. Dessutom om skola, skolrätt, pojkkrisen, inkludering och mycket mer. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

Psykologi för Lärande | PFL

tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse

%d bloggare gillar detta: