specialpedagogen

Det inkluderande klassrummet

Formativ bedömning nödvändig för elever med prestationsångest

Denna vecka har hjärnan gått på högvarv! Jag har blivit medarbetare hos TÄNK OM, Sveriges främsta utbildare när det gäller implementering av 1:1 och skolutveckling. Jag är stolt, hedrad och mycket glad! Det ger mig en möjlighet till extremt effektiv fortbildning, redan efter två dagars kommunikation med andra Tänkomare på Facebook har jag ny viktig och fördjupad information att organisera i huvudet, därav högvarvstillståndet. Det ger mig också möjlighet att fördjupa mina kunskaper om formativ bedömning och inkludering i 1:1-miljö. Sist men inte minst ger det mig chansen att få träffa kollegor runtom i Sverige för att prata om det som jag känner är det allra viktigaste för skolans utveckling; att inkludera elever i sitt lärande på det sätt som fungerar bäst för eleven själv och i så stor utsträckning som bara är möjligt. Och jag tror att allt är möjligt!Flera samtal med elever denna vecka har också satt de grå hjärncellerna i arbete. Det har handlat om elever som inte når målen eftersom de inte får något gjort. De blir handlingsförlamade av höga krav enligt dem själv. Låt oss titta närmare på detta med höga krav. Är det verkligen så?

Det som kommer fram i samtalen är att eleverna vet vad de kan nu och de vet också vad de borde kunna prestera på en högre nivå men de vet inte hur de ska komma dit. Hellre än att lämna in uppgifter på den nivå där de faktiskt befinner sig duckar de för uppgiften. De vill helt enkelt inte “avslöja” att de inte har kommit längre. Detta är fantastiskt, utropar jag ivrigt! De har ju nått en bra bit på väg för att formativ bedömning verkligen ska kunna bli effektivt för dem!

D. Royce Sadler (1989) säger att formativ bedömning sker när elev och lärare delar uppfattning om kvalitetsbegreppen, när eleven ser skillnaden mellan den egna prestationen och den önskvärda och när eleven har ett batteri av strategier för att nå den önskvärda prestationen.

Åter till eleverna, de har alltså förstått att den egna prestationen inte når den önskvärda och prestationsångesten kommer av att de inte vet hur de ska nå den högre nivån trots att de tror sig kapabla att göra det. Vi har elever som ser detta och som har tilltro till egna förmågan och nu behövs bara det allra sista, strategierna för att komma framåt. I och för sig är denna sista bit kanske den svåraste för oss pedagoger men den visar hur viktiga vi är och hur nödvändiga vi faktiskt är för lärandeprocessen.

Eleverna vet av erfarenhet att det de lämnar till läraren bedöms och sedan anses uppgiften klar. Om de istället levde i en kultur där det normala är att lämna in något som anses vara på en lägre nivå än den alla (elever och lärare) tror att de ska kunna nå skulle fler uppgifter bli färdigställda, det är min övertygelse.

Så här säger Henrik Widaeus, kollega på Tänk OM: “Man bör (…) inte förvänta sig att ökad feedback i sig stärker elev-resultaten, säger Hattie. Det centrala är att läraren genom elevernas feedback efter hand får en förändrad uppfattning om vad det innebär att vara lärare”.

Eller för att citera Hattie själv: “How do we make learning visible to teachers and teaching visible to students?”

Fem steg för att påbörja processen:
1. En bra början är att uttrycka för eleverna att de förväntas lämna in och prestera på en nivå som kommer att höjas. De är i skolan för att lära sig, inte för att visa vad de redan kan.

2. Nästa steg är att kräva att de lämnar in och färdigställer uppgifter som har som syfte att visa vägen till nästa steg.
3. Därefter tar man sig tiden att gå igenom resultatet och gemensamt finna vad som behöver och kan förbättras och HUR detta ska göras. Här är lärarens arbete centralt. Detta måste vi samarbeta om och hjälpa varandra med; vilka strategier kan finnas i varje ämne för att föra eleven framåt?
4. Skapa ett klimat i gruppen där kamratrespons är central. Tänk på inlärningspyramiden som visar att undervisning är det som är mest effektivt för det egna lärandet. Hur skulle du hjälpa din kamrat framåt om du var läraren?
5. Visa också på det som redan fungerar och är bra och låt eleven verbalisera varför det är bra. Det blir mer effektivt om eleven lär sig att hitta det som ska bearbetas och inte lägger tid på det som redan är bra.Titta gärna på mina sidor med exempel på matriser som kan underlätta arbetet med att få eleven att bli sin egen lärare. Använd dem och gör dem ännu bättre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Differentiation Is Easy

Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.

huddingepedagogen

Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm

Hülya

-flerspråkighet, translanguaging & multimodalt lärande

gunillaalmgrenback

IKT och specialpedagogik

Strategier för lärande

Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet

Prestationsprinsen

Här skriver Aggie om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda": stressade, särbegåvade, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), unika funktionsuppsättnngar, högsensitiva, hemmasittare, oroliga, stressade med flera. Dessutom om skola, skolrätt, pojkkrisen, inkludering och mycket mer. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

Psykologi för Lärande | PFL

tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse

%d bloggare gillar detta: