specialpedagogen

Det inkluderande klassrummet

Motverkar åtgärdsprogram inkludering?

Just nu skriver jag många åtgärdsprogram för både nya och gamla elever. Samtidigt som jag går igenom dem med eleverna och deras föräldrar som är så tacksamma för åtgärdsprogrammet kan jag inte låta bli att känna mig som en präst som kämpar med sin tro och övertygelse. Vi är ålagda att skriva åtgärdsprogram och jag är övertygad om att det är bra att förekomma snarare än att släcka bränder, det vill säga att ge lärare så mycket information om vad som behövs i ett tidigt skede så att eleven inte behöver ställas inför misslyckanden. Men om vi tittar närmare på de åtgärder som det oftast blir tal om uppstår en konflikt:
“Eleven behöver tydliga instruktioner, helst i form av en checklista” – jaha, till skillnad från elever som helst vill ha otydliga instruktioner då?
“Eleven har rätt till talböcker och inspelade läromedel” – är inte det självklart?
“Eleven behöver hjälp med att sätta upp delmål och strategier för att planera arbete” – är inte det själva essensen av pedagogiskt arbete?
“Eleven behöver positiv uppmärksamhet och beröm” – javisstja, det kanske är bra??!!!

Kan det rent av vara så att åtgärdsprogrammen motverkar inkludering? Om det var helt självklart att lärare arbetade med en palett av åtgärder för att leda eleven till ett mål behövdes ju inga åtgärdsprogram. Att skriva åtgärdsprogram med pedagogiska insatser som egentligen är bra för alla kanske bara befäster tanken på att den stora massan ska klara skolan utan egentlig pedagogisk ledning medan vi får hålla ett särskilt öga på dem som vi tror riskerar att inte målen med det arbetssätt vi normalt har. För låt oss vara helt ärliga, det är väldigt ofta, om inte alltid, skolan och skolans arbetssätt som framkallar behovet av diagnoser och åtgärdsprogram för att markera att just i detta fall går det inte att göra “som vanligt”!

Jag får ofta får rycka ut för att elever inte förstår instruktioner och inte förmår planera sitt arbete eller för att de är sönderstressade och oroliga och det anses normalt att det är en specialpedagog som får hjälpa till med detta. Tänk istället tanken att hela skolan arbetar formativt som ett naturligt inslag där eleverna tidigt tränas i att lägga upp strategier för att planera, genomföra och utvärdera ett arbete och där det är helt naturligt att eleven med hjälp av datorn visar sin kunskap på det sätt som passar bäst. Kanske är jag naiv men då det sker är jag först med att bränna alla åtgärdsprogram på bål! Är ni med?

4 comments on “Motverkar åtgärdsprogram inkludering?

  1. klalin
    1 oktober, 2012

    Jag tror du har helt rätt. Nu har arbetet med åtgärdsprogram också tagit en annan vändning. Jag har fått signaler om att lärare och specialpedagoger uppmanas av skolledningar att inte initiera för många åtgärdsprogram eftersom dessa är möjliga att överklaga. I stället ska man använda begrepp som ”handlingsplan” och ”måluppnåendeplan” för att komma runt detta. Suck, det är aldrig bra med system som bara leder till instrumentell anpassning.

    • specialpedagogen
      1 oktober, 2012

      Tack för ditt inlägg. Vilken hemsk utveckling! Detta har jag inte ens tänkt på som möjlig utveckling. Den enda möjliga vägen runt detta är inkludering och formativt arbete så att färre elever faller mellan stolarna. Fy för en utveckling där semantik och rädsla går före pedagogik!

  2. prestationsprinsen
    5 oktober, 2012

    Här tror jag att du sätter fingret rakt på en öm, men viktig punkt. ”Om det var helt självklart att lärare arbetade med en palett av åtgärder för att leda eleven till ett mål behövdes ju inga åtgärdsprogram.”…

    Vi måste verkligen tänka om, Om så många elever behöver åtgärdsprogram att det upplevs som ohanterligt då är det nog inte eleverna som har ”brister”, utan att det är något som brister i undervisningen.

    Hittade hit till din blogg igår och tycker den är toppen. Har tipsat om den på min blogg. Jag brinner också för inkludering, även om jag anser (inser) att så länge problemet ovan existerar är det bättre för många elever att ”exkluderas” till en trygg och fungerande miljö…

  3. Pingback: Inkludering och en skola för alla innebär mindre jobb för läraren, då behövs inte lika mycket ”särskilt” stöd… | Prestationsprinsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 5 september, 2012 by in Growth mindset, Inkludering, Ledarskap, Skoldebatt.
Differentiation Is Easy

Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.

huddingepedagogen

Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm

Hülya

- om nyanlända, inkludering, flerspråkighet & utbildning

gunillaalmgrenback

IKT och specialpedagogik

Strategier för lärande

Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet

Prestationsprinsen

Här skriver Aggie om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda": stressade, särbegåvade, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), unika funktionsuppsättnngar, högsensitiva, hemmasittare, oroliga, stressade med flera. Dessutom om skola, skolrätt, pojkkrisen, inkludering och mycket mer. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

Psykologi för Lärande | PFL

tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse

%d bloggare gillar detta: