specialpedagogen

Det inkluderande klassrummet

Missuppfattningar som hindrar inkludering

Jag har sett en film från Sverige och lyssnat på ett radioprogram från USA som båda handlar om inkludering. I filmen från Sverige berättar skolledare och personal om hur de arbetar med att inkludera särskoleverksamhet i den ordinarie grundskoleverksamheten. På frågan “hur får man en inkluderande miljö?” svarar en av skolledarna att om man slutar att leta fel och vänder på sitt resonemang för att istället ta reda på hur varje elev ska kunna utvecklas så får man automatiskt en inkluderande miljö. Samma sak säger Dr Fuchs som är verksam i Illinois: “It is your job to teach all students, not just a certain percentage”.

Så långt är säkert alla överens, i alla fall om man kan sina styrdokument som tydligare än någonsin understryker varje elevs möjlighet att nå sin potential. Både filmen och radioprogrammet berättar om hur skolor som arbetar med inkludering höjer alla elevers resultat och dessutom ökar alla elevers acceptans för att människor är olika.

Samtidigt som det finns en stor vilja på många håll att arbeta inkluderande finns många hinder för att få till det. Flera studier visar att lärares rädsla är det största hindret, man är rädd att göra fel och undviker därför att förändra sitt arbetssätt. Förutom rädsla finns en del missupfattningar om vad inkludering innebär. De vanligaste missuppfattningarna är:
1. Att inkludering tar mer tid och är mer arbetssamt för läraren.
2. Att inkludering inte är bra för de elever som inte är i behov av stöd eller anpassning.
3. Att det finns ett sätt att undervisa i just denna kurs/detta ämne och klarar man inte det sättet som elev måste man få hjälp någon annanstans.
4. Att läraren ensam ska fixa allt i klassrummet och att det blir jobbigare om även “svårare” elever är där.
5. Att det låter bra med inkludering men “alla” vet att det egentligen inte fungerar för det har vi sett så många gånger.

Dr Fuchs har studerat anledningar till motståndet mot ett inkluderande förhållningssätt i USA och hennes svar på de vanligaste missuppfattningarna ovan ser i min tolkning ut så här:
1. Om du inte inkluderar får du mycket arbete med att göra om uppgifter och fånga upp elever som inte klarar dina uppgifter eller din undervisning efteråt. Istället för att se jobbet som ett extraarbete kan mycket vinnas om man från början ser till kraven för kursen eller ämnet och funderar över olika strategier att nå kunskapskraven. Att undervisa processuellt med formativ bedömning gör också att arbetet kan ske preventivt under lektionstid och inte i efterhand vilket tar mer av lärarens tid.
2. Det som fungerar för elever som är i behov av tydlighet och struktur, anpassade uppgifter och andra stödstrategier fungerar också utmärkt för elever som inte omedelbart är i behov av särskilt stöd. Det omvända gäller däremot inte. Det finns inga indikationer på att elever som är självständiga och klarar kraven väl skulle nå sämre resultat av att läraren diversifierar undervisningen, tvärtom.
3. Det finns naturligtvis aldrig bara ett sätt att undervisa. Alla uppgifter som görs och allt som ingår i undervisningen är val som läraren gör. Det kan däremot behövas samarbete med andra lärare för att “se skogen för alla träd” och tänka i andra banor än de invanda. De framgångsrika inkluderande skolorna har lärare och specialpedagoger som arbetar tillsammans.
4. Samarbete och co-teaching är viktiga ingredienser i en inkluderande miljö. På Södermalmsskolan har de numera flera specialpedagoger som är ute i klassrummen och hjäper till. Schemaläggning kan också bidra till möjligheter att arbeta tillsammans med grupper.
5. Det beror helt på vilket förhållningssätt man har. Tyvärr har det patologiska förhållningssättet bitit sig fast och inställningen är på många håll att de elever som inte klarar av den ordinarie undervisningen faktiskt behöver fixas till utanför klassrummet för att klara sig. Lärare anpassar uppgifter i efterhand vilket ofta leder till lägre krav och tanken blir “hur ska eleven klara denna uppgift på lättast sätt?” istället för att från början tänka på elevens lärstil och vilka metoder som gör att eleven bäst får tillgång till sin kunskap. Att enbart lätta i efterhand riskerar att ge näring åt denna missuppfattning som ju faktiskt har fog om det blir så att eleven inte får samma möjlighet till utmaningar. Istället måste eleven först misslyckas och sedan klara samma uppgift på ett förenklat sätt.

 
Hur ska man göra då? Det ska jag skriva om i nästa blogg som kommer på fredag!

One comment on “Missuppfattningar som hindrar inkludering

  1. Pelle Mårtenson
    23 mars, 2015

    Intressant. Filmen vi gjorde är några år på nacken och vi har varit i kontakt med personalen som anser ha lärt sig många nya saker sen sist. Men det är ett stort och komplicerat ämne och svårt att göra film om. Finns många aspekter. Vi hade en tanke om att göra en ny film och titta närmare på barn med olika typer av funktionsnedsättningar och se vad som är speciellt för dem. Det perspektivet saknas lite i den befintliga filmen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 5 juni, 2012 by in Inkludering, Skoldebatt.
Differentiation Is Easy

Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.

huddingepedagogen

Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm

Hülya

- om nyanlända, inkludering, flerspråkighet & utbildning

gunillaalmgrenback

IKT och specialpedagogik

Strategier för lärande

Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet

Prestationsprinsen

Här skriver Aggie om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda": stressade, särbegåvade, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), unika funktionsuppsättnngar, högsensitiva, hemmasittare, oroliga, stressade med flera. Dessutom om skola, skolrätt, pojkkrisen, inkludering och mycket mer. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

Psykologi för Lärande | PFL

tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse

%d bloggare gillar detta: