specialpedagogen

Det inkluderande klassrummet

Hur man sänker lärarnas status genom att plocka politiska poäng

Varje dag just nu tar nyheterna på TV och dagstidningarna upp de nya betygen och den oro som de hävdar har skapats kring dem. Skolnyheter är alltid på tapeten i avslutningstider, det är något som vi lärare har vant oss vid och vi vet att det kommer att lugna sig, åtminstone fram till skolstart så det är dags igen för någon nyhet som beskriver orättvisa eller otrygghet i skolan. 
En mamma till en av mina elever frågade om dessa nyheter inte skapar en känsla av otillräcklighet och kanske rentav delvis har att göra med den låga status som lärare anses ha. Det var en klok fråga och jag kunde bara bekräfta att jag tror att det är så som hon tänkte.

När Ibrahim Baylan säger i TV att betygen är ett hafsverk förstår jag att syftet är att plocka politiska poäng men konsekvensen blir att elever, föräldrar och lärare får en gnagande känsla av att något kanske inte står rätt till i betygsättningen. Kanske har eleven fått för låga betyg? (De flesta elever och föräldrar är ju trots allt inte oroliga för att betygen satts för högt). Kanske måste man klaga hos läraren eller rektor för “alla” verkar ju överens om att detta är ett hafsverk som lärarna inte har lärt sig ordentligt eller haft möjlighet att göra på rätt sätt?

Sanningen är att betygen har en ny skala, det är inte ett nytt system som 1994 då vi gick från 1-5 till IG-MVG och då läroplanen fick mål att uppnå istället för mål att sträva mot. Denna gång är skalan helt och hållet möjlig att jämföra med IG-MVG och Skolverket har själva gjort sådana diagram för at vi lärare ska veta hur mycket ett B är jämfört med IG-MVG. I denna nya skala är det svårare att uppnå betyget A, det är den stora skillnaden. Många elever som är vana vid att få MVG har mycket svårt att acceptera ett B eftersom det mentalt blir ett lägre betygssteg än de är vana vid – det högsta betyget. Sanningen är att B är mycket väl kan motsvara MVG, den lägre delen av MVG men det känns liksom inte så när man är 16 år och van vid högsta betyg.

Sanningen är också att lärare i högstadiet och gymnasieskolan är vana vid att sätta betyg. Det har vi gjort sedan länge och det är inte rocket science att översätta den gamla skalan till den nya skalan. De abstrakta begreppen och formuleringarna är vi också vana vid sedan 1994. Vi har sedan länge diskuterat vad “nyanserat” betyder och vad som utmärker “utförligt”. Det nya är att lärare i årskurs 6 och 7 som inte förut har satt betyg ska göra det, i varje fall betygsliknande omdömen. Ändå är det gymnasielärarna och vår påstådda okunskap och valhänthet som är i fokus i media och i politiken.

Sanningen är att lärarkåren förtjänar en hel del cred för att ha rott denna reform i land på ett så snabbt och smidigt sätt. På vår skola har vi regelbundna möten med lärare från andra skolor och vi jämför betygsättning och bedömning och kan konstatera att vi oftast bedömer väldigt lika. Vi kan också konstatera att vi snabbt har tagit till oss både ny skollag, förordning och läroplan och implementerat den under ett läsår eftersom vi är en kår som är läsvan och van att fatta snabba beslut och att hitta pudelns kärna i allt vi gör. Vilken annan yrkeskår hade klarat det? Det må vara välvilja när journalister, politiker och fack pratar om hur svårt och omöjligt detta uppdrag har varit men konsekvensen blir tyvärr att det är lärarna som hamnar i skottgluggen och misstros när det gäller förmågan att hantera den nya betygsskalan.

Jag är helt övertygad om att betygsättningen i år har gått jättebra, så bra som den kan gå med de riktlinjer som är och som har funnits sedan 1994. Alla mina kontakter med kollegor på många håll stärker den uppfattningen tillsammans med vetskapen om att problemen har gjorts till en höna när de egentligen varit en fjäder.

PS. Det vore bra om journalister som rapporterar om skolan kunde bemöda sig med att använda rätt begrepp (nu när de är oroliga att vi lärare inte kan hantera dem). Det är en ny betygskala och det heter program, inte linjer som när journalisterna gick i gymnasiet. DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 2 juni, 2012 by in Kollegialt lärande, Ledarskap, Skoldebatt.
Differentiation Is Easy

Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.

huddingepedagogen

Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm

Hülya

- om nyanlända, inkludering, flerspråkighet & utbildning

gunillaalmgrenback

IKT och specialpedagogik

Strategier för lärande

Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet

Prestationsprinsen

Här skriver Aggie om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda": stressade, särbegåvade, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), unika funktionsuppsättnngar, högsensitiva, hemmasittare, oroliga, stressade med flera. Dessutom om skola, skolrätt, pojkkrisen, inkludering och mycket mer. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

Psykologi för Lärande | PFL

tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse

%d bloggare gillar detta: