specialpedagogen

Det inkluderande klassrummet

Är lärare lata eller varför går utvecklingen så långsamt?

Just hemkommen från SETT-mässan sitter jag och funderar kring skolutveckling. Den digitala utveckling går snabbt och VD:n för Ericson sa just på TV att utbildning kommer att vara digital inom snar framtid men det mesta är sig faktiskt likt i skolan jämfört med när jag gick.

Diskussioner om hur arbetssätt och förhållningssätt kan utvecklas börjar och slutar ofta med att lärare hittar hinder och inte sällan är hindret tid, eller upplevelsen av brist på tid. Samtidigt är det ett faktum att vi tack vare digital teknik faktiskt har mer tid nu än tidigare. Till exempel kan jag med en knapptryckning nå en hel klass via epost där jag förut fick leta upp dem i olika klassrum och lägga lappar i olika fack till kollegor om jag ville dem något.

Är lärare lata? Nja, säkert inte om man tänker i termer av tid och energi som läggs på att jobba. Många lärare jobbar många och långa timmar. Inte sällan läggs mycket tid på förarbete inför lektioner, man planerar och letar material och roliga uppslag. Sen har man lektion och efteråt måste man rätta och det går åt mycket tid till det också. Sen är läraren slut.

Frågan är om tiden, och energin, läggs på rätt saker? Är det vettigt att vrålplanera en lektion så att den är tillrättalagd och färdig när eleverna släntrar in i klassrummet? Jag tänker att det finns en risk med det. Risken är att lektionen är så välplanerad att man missar det som faktiskt händer i klassrummet. Frågor som vill bli ställda, tankar som vill bli ventilerade och idéer som vill komma till ytan. Pelle kanske inte fattar någonting men lektionen är iallafall välplanerad och läraren kan känna sig nöjd med att ha varit ultratydlig och bestämd med vart hon ville komma med lektionen. Att Pelle inte fattar har ju inget med lektionen, och därmed läraren, att göra – det måste bero på något fel på Pelle själv.

 
Att planera lektioner är, handen på hjärtat, rätt kul. Det är kreativt och produktivt och som lärare känner man att man har åstadkommit något. Det är också, om man ska fortsätta att vara ärlig, ganska “safe”. Som lärare har man total kontroll över planeringen och några överraskningar finns inte med i bilden på detta stadium. Att istället lägga tid på att fundera över hur Pelle och några andra i klassen ska nå målen med lektionen är jobbigare och ger utrymme för fler överraskningar. Pelle kanske inte alls gillar förlagen och idéerna. Det kanske också är mer energikrävande att på allvar formulera målet med lektionen och sedan några olika vägar att nå dit utifrån styrdokumenten. Kanske är man som lärare inte riktigt van vid det och det man inte är van vid kan ge upphov till känslor av osäkerhet och otillräcklighet och det undviker vi, både lärare och elever.

Tillbaka till frågan, är lärare lata? Nej men många är ängsliga tror jag. Ängsliga för att inte räcka till, att göra fel, att tolka Skolverket fel, att få arga föräldrar på sig, att få missnöjda elever eller rektors onda öga. Det största hindret för det inkluderande klassrummet är rädsla visar många studier. Det är dags att ställa sig upp och vara den professionella yrkeskår vi faktiskt är. Lärare kan tolka Skolverkets formulerade styrdokument så att elever får möjlighet att nå målen utifrån intressen, kunskaper och behov. Lärare kan släppa taget om det hämmande och förlamande kravet att vara duktig lärare i betydelsen välplanerad och disciplinerad.

Jag är helt övertygad om att det går att vara både målstyrd, tydlig och samtidigt ge utrymme för individualiserad undervisning med ett inkluderande förhållningssätt. Det är inte antingen eller, det är både och.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 25 april, 2012 by in Kollegialt lärande, Ledarskap, Skoldebatt.
Differentiation Is Easy

Differentiation is easy, it doesn't have to be time consuming. It can even be fun! This blog contains easy ways to differentiate effectively in today's secondary classrooms. We aren't clones, so let's use our differences and those of our students to our advantage.

huddingepedagogen

Välkommen till en IT-pedagogs försök att samla sina upptäckter från internet mm

Hülya

- om nyanlända, inkludering, flerspråkighet & utbildning

gunillaalmgrenback

IKT och specialpedagogik

Strategier för lärande

Språkutveckling, lässtrategier och undervisning i svenska, retorik och psykologi på gymnasiet

Prestationsprinsen

Här skriver Aggie om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda": stressade, särbegåvade, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), unika funktionsuppsättnngar, högsensitiva, hemmasittare, oroliga, stressade med flera. Dessutom om skola, skolrätt, pojkkrisen, inkludering och mycket mer. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

Psykologi för Lärande | PFL

tillgänglighet – välmående – måluppfyllelse

%d bloggare gillar detta: