Bloggen behöver lite mer TLC!

Standard

Min relation till bloggande började 2009 då jag och mina medförfattare till Quest, Kjell Ljungberg och Matthew Ward, hade med bloggande som en uppgift i vårt läromedel för engelska. Mina elever skapade bloggar för att dela med sig av sina tankar kring kulturella aspekter av Sverige och den engelsktalande världen. De fick inte särskilt många läsare, det var inte så hett i Sverige då…

Min egen blogg började som ett personligt projekt för att samla tankar och utveckla mig själv som lärare och specialpedagog. Jag valde att vara publik för att se om jag kunde få kontakt med andra likasinnade. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag genom bloggen skulle få träffa så många nya människor eller att den skulle bli startskottet för en delvis ny karriär som handledare, föreläsare, författare. Bloggen har varit en del av min Teacher Learning Community.

Nu känner jag att bloggen har fått lite växtvärk. Det är så många inlägg och de ligger nästan helt osorterade och börjar mer och mer påminna om kaoset i min hjärna efter all påfyllning från färsk forskning och möten med kollegor, elever, föräldrar och andra som har med skolans värld att göra. Det är dags att ge den lite Tender Loving Care.

Jag kommer under veckan att experimentera lite med form och innehåll och eftersom jag har glädjen att ha så många prenumeranter vill jag meddela er detta i förväg så att ni inte undrar vad som händer!

Vi ses igen i bloggen men då förhoppningsvis med bättre struktur och mer tydlig innehållsdeklaration. Det ska ju synas direkt vad jag menar med ett inkluderande klassrum, eller hur? See ya!

Jag heter inte Asperger

Standard

Snart börjar en TV-seriedokumentär på SVT där vi får träffa ungdomar med Aspergers syndrom: Den som inte får finnas. Jag vill bidra med ytterligare en persons perspektiv på sin diagnos. Denna text fick jag av en 12-årig elev vid en resursskola, en skola enbart för elever med diagnosen Aspergers syndrom. Texten är återgiven precis som den skrevs av eleven men jag har tagit bort namn på eleven och skolan. Det texten belyser är vikten av att inte sänka förväntningarna när man vet att en elev har denna diagnos. Samma elev berättade för mig om sin frustration över att lärarna blir så överglada när eleven presterar något. “De borde inte bli så glada, de borde veta att jag kan så här bra vid det här laget” sa eleven till mig. I all välmening sker en anpassning av förväntningar istället för en anpassning av kravbilden eller undervisningsmetoderna. Texten berättar också insiktsfullt om utveckling och vägen till självförtroende.

Många av de skolor som bara tar emot barn med Aspergers syndrom kallar sin verksamhet för inkluderande och jag tycker att det är olyckligt att de gör det. En skola som inte tar emot andra barn än de med diagnoser är en exkluderande skola. En skola som härbärgerar elever långt från ordinarie skolverksamhet är en del av en exkluderande verksamhet. Det dessa skolor menar, tror jag, är att de ofta lyckas få barnen att trivas i skolan och att de har en tolerant inställning till de elever som är där. Men det är en helt annan sak än inkludering. Frågan är hur vi kan ta tillvara på deras kunskaper om bemötande för att inkludera dessa barn. De förtjänar det. Nu till texten som gjorde mig både varm i hjärtat och lite orolig. Hur reagerar du?

Jag heter inte Asperger

Folk med asperger syndrom har många olika “problem” och ofta mycket ångest, över till exempel övergångar som att gå till skolan eller jobbet. Det brukar oftast inte synas att man har asperger men på en del syns det mer. Det beror oftast av att den personens föräldrar eller lärare behandlar han/hon försiktigt med tanken på personens asperger.

Det kan leda till att personen blir svag och inte modig nog att stå emot sin ångest för att det finns ingen disciplin. Disciplin är självklart ett subjektivt ord men det är viktigt att man inte behandlar personen utgående från deras syndrom, man behandlar de som människor.

När jag fick resultatet på min utredning blev jag väldigt chockad men ändå glad på något sätt. Det var som om jag för en gångs skull kände mig speciell, jag är annorlunda. Sedan började jag kolla upp asperger på internet och då såg jag folk som betedde sig onormalt från vad jag hade sett, så jag började härma de. Mina föräldrar blev såklart oroliga och började göra som jag ville för att jag skrek om det.

Varför skrek jag? Ångest, depression? Nej, jag skrek för att jag kunde.

Jag hade det äntligen som jag ville men jag var inte riktigt glad, det var ett hål någonstans.

Jag börjar i ….skolan och där lär jag mig mycket om min egen syndrom och hur andra hade det. Jag såg hur alla elever fick som de ville när de ville, men på samma sätt som jag kände såg de ut som om det var ett stort hål i de som slukade upp lyckan. Är det aspergern? Nej, de känner sig svaga. Jag kände så förut och jag insåg då att jag inte ville vara svag, jag hade alltid sett mig själv som en stark person och jag tänkte inte låta min asperger vara anledningen att jag är svag. Tills idag har jag varit mer själv ständig och mer själv förtroende än någonsin. Tack vare min vilja och …skolan har jag blivit den jag är idag och det är jag tacksam över.

Jag heter inte asperger, jag heter XX och jag har asperger.

Fundering inkludering – ny kanal med Prestationsprinsen och Specialpedagogen.

Standard

I detta första filmklipp där vi gör vår första fundering kring inkludering handlar det om skolstart och den oro som många elever kan känna inför att gå tillbaka till skolan. Besök gärna vår nya kanal ”Fundering inkludering” och kommentera och diskutera med oss!

Parlör för pedagogproffs – vilka ord ska man använda och vilka ska undvikas?

Standard

Dags att ta nya tag och komma igång med undervisning, rutiner, kollegialt samarbete och lärande. Jag har satt ihop en lista med centrala ord och begrepp för att använda i kommunikation kring elevärenden eller granskning av undervisning. Syftet är att rensa i floran av olika uttryck som används och som inte alltid är kompatibla med det som vår skollag eller våra skolmyndigheter använder och därmed inte är forskningsförankrade. Om vi använder fel ord finns risken att vi landar i synsätt som inte är framåtsyftande. Att använda rätt ord däremot påverkar vår förmåga att utreda, samtala och undanröja hinder för lärande vilket i sin tur bidrar till kompetensutveckling hos alla som jobbar i skolan. Därför satte jag mig ned och funderade över vilka ord och uttryck som är viktigast att ha koll på och vilka som man bör undvika. Det här är vad jag kom fram till:

Använd:

funktionsnedsättning – en nedsättning av psykisk eller fysisk förmåga hos en person.

funktionshinder – negativa konsekvenser och hinder som uppstår i miljön kring en person på grund av funktionsnedsättning. Omfattar tre delar: personens nedsatta funktioner, delaktigheten och miljön. En person har alltså inte ett funktionshinder som något individuellt buret utan ordet omfattar flera aspekter kring personen och miljön enligt WHO och Socialstyrelsen.

funktionsförutsättningar – ett ord sprunget ur funktionshinder som också betecknar både person och miljö.

funktionsbegränsningar – precis som funktionsförutsättningar är det ett ord som betecknar både person och miljö. Vilket ord man väljer att använda beror på om man vill undersöka begränsningarna kring en person eller om man vill betona och utveckla det som fungerar.

elever i behov av (särskilt) stöd – betonar att eleven är i en situation som påkallar stöd. Jfr elever med behov av stöd nedan.

kritiska situationer - situationer i undervisningen som kan innebära funktionshinder för elever eller skapa oförmåga för elever som upplever överkrav. Självständigt arbete är ett typiskt exempel på en kritisk situation. Se även Risk för F?

lärarstöd – det stöd som alla lärare är till för under lektionerna för att ge “vägledning och stimulans” enligt skollagen. Skolinspektionen (bland många andra) har visat i rapporten Från huvudmannen till klassrummet att detta ofta brister och att elever lämnas ensamma att själva lista ut hur de ska arbeta. Lärarstöd kan alltså vara en förebyggande insats för att undvika kritiska situationer och i förlängningen behov av stöd i större omfattning.

kognitiv förmåga – Förmåga att minnas, dra slutsatser, använda språk, göra matematiska beräkningar, se relationer, upptäcka likheter och skillnader osv. Sammanfattas i många fall på engelska med termen conceptual skills.  (Källa Psykologisk uppslagsbok, Natur & Kultur)

kognitiva funktioner- används om processer som består i att uppfatta, bearbeta, lagra eller återge information.

icke-kognitiva förmågor -  faktorer som självdisciplin, attityder, självbild, samarbetsförmåga, m.m.

exekutiva funktioner - chefen i hjärnan, de funktioner som gör att man klarar av att planera, genomföra och avsluta arbeten. Förmågan att koncentrera sig och rikta uppmärksamheten hör hit. Denna hjärnfunktion är inte färdig förrän i 25-årsåldern.

lärmiljö – allt det som påverkar lärandet i skolan för elever. Allt från lärarens kunskapssyn till placering av bord och stolar, undervisningen, klassrumsklimatet samt skolans värdegrund för att ta några exempel. Hemmiljön kan påverka eleven men skolan kan inte påverka hemmiljön, därför ska den inte vara med i utredning kring vad som kan förändras i lärmiljön.

individ- grupp- skolnivå – vid svårigheter ska pedagogisk personal titta på alla tre nivåer för att kunna göra en riktig analys av svårigheter för en eller flera elever. Tre delar av lärandemiljön.

utredning – en analys av orsaker till svårigheter för en eller flera elever. Utredningen görs genom att ställa frågor till elev och andra berörda kring eleven och genom att undersöka kritiska situationer i undervisningen, begränsningar, hinder, förutsättningar i syfte att undanröja hinder och bygga på styrkor och möjligheter. Ibland kan även andra utredningar behövas för att komplettera analysen, till exempel logopedisk eller psykiatrisk/medicinsk utredning som då blir en del av skolans utredning och analys.

ledning, stimulans – enligt skollagen det som varje elev har rätt till och som varje lärare är skyldig att ge inom ramen för undervisningen.

anpassning – ledarskapet i klassrummet behöver vara situationsanpassat. Anpassningar är det som normalt ingår i varje undervisningssituation för att möta eleverna.

extra anpassning – till exempel talböcker, placering i klassrummet, hjälp med struktur eller planering, extra tydliga instruktioner, andra examinationsformer för att möta behov hos vissa elever. Extra anpassningar går alltid att organisera inom ramen för undervisningen. De ska dokumenteras i elevens IUP på grundskolan (ej gymnasiet) men behöver inte utredas eller dokumenteras som något åtgärdsprogram. Gränsen mellan vanliga och extra anpassningar är flytande och min förhoppning är att vi i framtiden inte behöver göra skillnad utan endast prata situationsanpassat ledarskap.

särskilt stöd – extra anpassningar hjälper inte och utredningen visar att eleven är i behov av stöd som inte går att organisera inom ramen för undervisningen, till exempel assistent eller mindre undervisningsgrupp. Observera att anpassningar och extra anpassningar ska prövas och utredas innan det kan bli tal om särskilt stöd. I vissa fall kan man utgå från att särskit stöd behövs från början. Mindre undervisningsgrupp ska undvikas enligt lag eftersom forskning visar att det inte ger den effekt som eftersträvas utan kan få långtgående negativa konsekvenser för eleven.

pedagogiskt stöd – om du talar om till exempel verktyg, digitala eller analoga, är detta ord användbart eftersom det betecknar hur lärmiljön kan stödjas.

 

Här följer en lista på ord och begrepp som ofta används felaktigt enligt min erfarenhet. Nedan reflekterar jag över varför jag reagerar negativt när jag hör eller ser dem användas:

Undvik:

handikapp – förlegad term

funktionsuppsättningar – intressant ordval som vi kan använda utanför det formella samtalet men det är ännu inte ett vedertaget begrepp vilket riskerar att tunna ut betydelsen. Det problematiska med ordet är att det ofta används för att beteckna en individ och riskerar därmed att befästa en statisk syn på individburna funktioner istället för att omfatta situationer kring individen, en mer holistisk syn.

särskild anpassning – det heter anpassning eller extra anpassning i skollagen.

specialstöd – det heter särskilt stöd i skollagen.

speciella behov – används visserligen men är förmodligen en översättning av engelskans “special needs” och håller på att blir en förlegad term eftersom den betonar individen och inte situationen kring individen. Se funktionshinder ovan.

elever med särskilda behov – det heter barn i behov av (särskilt) stöd av samma anledning som redan har nämnts, nämligen att man numera betonar hela miljön kring individen och inte individen som fristående utanför sitt sammanhang. Att se individen som bärare av svårigheter gör att det blir svårare att tro att det går att göra något åt situationen. Att se situationen som bärare av svårigheter gör att det blir lättar att tro att det går att göra något åt svårigheterna.

extra stöd – det heter extra anpassningar eller särskilt stöd i skollagen.

specialbehov – se speciella behov. Alla har väl behov? Var går gränsen mellan special och vanlig? Skolans utredning visar gränsen mellan extra anpassning och särskilt stöd, den gränsen kan vi diskutera. Allt annat blir luddigt och riskerar att hamna i grumligt vatten.

svag – det säger ingenting om vilka behov eleven kan ha utan riskerar att driva diskussionen ut på grumligt vatten.

hjälp – för luddigt och bör undvikas när vi pratar om undervisning som är något helt annat än hjälp. Se lärarstöd ovan.

diagnos – det kan behövas som information men ger egentligen ingen ledtråd när det gäller anpassningar av lärmiljön för det enskilda barnet eftersom det är en generell etikett som beskriver många faktorer. Använd istället kognitiva förmågor ovan för att beskriva svårigheter mer i detalj så blir det lättare att hitta behoven och därigenom lösningarna. Se också mitt blogginlägg Skillnaden mellan behov och lösning. Glöm inte bort att analysera hela lärmiljön när elever med diagnoser kommer på tal. Det är inte diagnosen som är viktigast i sammanhanget.

Källor:

Psykologisk uppslagsbok: Natur & Kultur

Skolverket: I enlighet med skolans värdegrund?

Skolverket: betydelsen av icke-kognitiva förmågor

Specialpedagogik och funktionshinder – Jakobsson och Nilsson, Natur & Kultur