Länk

Vad betyder egentligen inkludering?

I bloggposten ovan beskriver Tim Villegas så väl sin syn på vad inkludering egentligen är. Han lyckas dessutom ge röst åt dem som av lika anledningar är skeptiska till inkluderingsbegreppet. Inkludering är ett förhållningssätt som innebär att man ALDRIG som första åtgärd segrerar en elev från sin klass eller skola. Samtidigt har ivern att få till en inkluderande skola bevisligen lett till mycket oro eftersom det har inneburit en snabb överföring av barn från en miljö till en annan. Just de barnen som inte ska utsättas för oro, överraskningar och nya okända situationer. Varför inte flippa resonemanget? Inkludera genom att föra barn från det ordinarie klassrummet till det mindre rummet, eller se till att lärare från den ordinarie verksamheten går till resursverksamheten. Börja i den änden och se vart det leder. Använd estetisk verksamhet som alla kan vara delaktiga i.  Den allra viktigaste insatsen är att få igång rutiner kring utredning av barnets situation. Det är fortfarande alldeles för vanligt att bara utreda individen utan att granska undervisning och skola i stort. (Att granska undervisning betyder inte att punktmarkera det som är dåligt, det är att granska utifrån individers behov). Dessutom låter man oftast aktörer utanför skolan utreda barnet vilket gör att skolan som helhet är exkluderad från resonemang om vad som behövs för barnet. Tim Villegas skriver det jag tänker så jag låter honom föra min talan i detta inlägg!

Lektionsplanering med sandlåda, lägereld och grotta.

Video

Jag ger ett exempel från min egen lektionsplanering på hur jag delar in lektionen i Thornburgs olika aktivitetstyper. Jag tänker att det är ett bra sätt att visa en tillåtande attityd till bearbetning och utvärdering av kunskaper. Eleverna känner förhoppningsvis ett mått av kontroll över sin egen situation och vet att de tillåts pröva sig fram.

Två digitala verktyg för anpassningar i klassrummet

Standard

Jag har hittat två digitala verktyg som jag inte kände till tidigare och som jag gärna slår ett slag för även om jag kanske slår in öppna dörrar. För att kunna anpassa i klassrummet behöver vi många verktyg i vår låda, ledarskap, konflikthantering, förmåga att tolka kunskapskrav med mera. Digitala verktyg hjälper oss att hjälpa eleverna att förbereda sig för livet, det är verktyg som de SKA ha med sig för att kunna kompensera var de än är. 

Mindmeister är ett kollaborativt mindmappingverktyg som liknar både mindnote och popplet. Här kan hela klassen eller en mindre grupp vara med och planera, både i och utanför klassrummet. Hittas på Google Chrome store och kan läggas direkt på skrivbordet. Att använda detta verktyg är ett effektivt sätt att få fler att delta i planering oavsett om man är med och pratar eller bara noterar sina idéer. Det kan också användas för kamratrespons om alla delar med sig av sina arbeten. Att dokumentera med mindmeister blir också enkelt, hela klassens arbeten kring ett tema på ett ställe! Som mentor kan du låta klassen göra en kollaborativ planering för nästa vecka för att se till att alla är på banan vad gäller inlämningar, prov, arbetsprocesser. Elever med AST (autismspektrumtillstånd) eller ADHD kan ha svårt att överblicka ett område och får här hjälp att se det hela från ovan. Självklart hjälper det alla. Det som är bra för dessa elever är bra för alla elever. 

I-speechwriter är ett verktyg som skriver det du talar in i mikrofonen. Det har funnits en del sådana verktyg ett tag men det har varit svårt att hitta något som är lätt att hantera tycker jag. Dragon dictate är hittills det bästa men jag blev positivt överraskad över i-speech writer! Elever med svårigheter att skriva har ofta svårt att komma igång med texter. Jag tycker att det är bra att träna på att skriva ändå, det är ett sätt att strukturera tankar och fakta men vi måste stötta dessa elever att göra det på många olika sätt. Att tala in text och se den skrivas är fantastiskt för att få igång skrivprocessen. En del elever undviker att använda mejl för att det är svårt att formulera sig i skrift men att tala in meddelandet är inte lika svårt vilket kan underlätta för dessa elevers kommunikation. Verktyget förstår hela 25 språk och kan också läggas som ikon i verktygsfältet på datorn vilket gör det lätt att komma ihåg och använda.

Nu väntar vi bara på att Google fixar den nya kontextuella stavningskontrollen även på svenska och andra språk än engelska! Som engelsklärare är det super att stavningen ger förslag utifrån kontexten och inte bara utifrån slumpvisa ord i en ordlista. Den liknar alltså Spellwrite. 

Anpassningar behöver inte vara att läraren hela tiden anpassar utifrån behov hos elever utan ett samarbete med elever och kollegor för att hitta allt fler verktyg som kan stötta och kompensera så att det blir naturligt att använda dem i vardagen. 

Lägereld och vattenhål:ett sätt att organisera lektioner med inkludering som förhållningssätt

Standard

I läroplanen står det att läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven utvecklas efter sina egna förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga. Ordvalet är noga avvägt: organisera och genomföra arbetet. Ändå pratar vi fortfarande om att planera lektioner, sällan hör jag att lärare säger “nu ska jag ta och organisera arbetet inför veckan!” Vad är det för skillnad kanske du tänker, det är väl inte hela världen vad man kallar det?

Som språknörd tänker jag att orden är viktiga. Det spelar roll om jag kallar det planering eller organisering. Om jag tänker planering ligger detaljstyrning nära till hands medan organisation kräver att jag vet vilket målet är och hur jag vill att aktiviteterna kan se ut för att komma dit. Jag ska komma förberedd till lektionen, men inte färdigplanerad. En färdigplanerad lektion riskerar att bli en lektion som eleverna inte har möjlighet att påverka. Elever som känner att de inte har möjlighet att påverka blir sällan motiverade.

En välplanerad lektion har också ofta EN elev i fokus. “Så här ska man göra för att fixa centralt innehåll och kunskapskraven” istället för “här är området och innehållet i stoffet, här är kraven – undrar hur eleverna tar sig dit?” Normaleleven ställer till det för oss eftersom det är en elev som sällan existerar i verkligheten. Det ser bra ut i planeringen men krockar med de elever av kött och blod som vi sedan möter och som inte alls gör som vi har tänkt. Eller så har vi faktiskt några normalelever som blir normen för vad vi accepterar och de som avviker från den normen blir störande inslag i arbetet. Det pedagogiska arbetet är inte att planera lektioner och uppgifter som sedan betygsätts utan det pedagogiska arbetet är, som ordets ursprungsbetydelse, att leda elever i riktningar och till ställen de inte hade besökt utan oss.

Om vi nu tänker att läroplanen faktiskt är styrande i bemärkelsen att den visar vägen till det ideala i en lärandesituation så blir planeringen eller förberedelserna inför lektionen/lektionerna annorlunda. I läroplanen står det också att det finns flera vägar att nå målen. Alltså måste jag när jag förbereder ett arbetsområde, en uppgift eller en lektion fundera över vilka eleverna är, vilka kvaliteter jag är ute efter att de ska träna på och visa upp, vilka möjliga vägar att nå målen som kan finnas.

Om man jobbar i 1:1-baserad undervisning finns det en hel del fallgropar. Det är inte ovanligt att datorn används för informationssökning och för att skriva uppsatser. Ensamarbete som eleverna utför enligt givna mallar och givna resultat. Lektioner som består av genomgång och därefter eget arbete tills lektionen är slut. Därefter går eleverna till nästa lektion som organiseras på samma sätt med små möjligheter att utvecklas efter egna förutsättningar och att stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga.

David Thornburg har kategoriserat olika lärandesituationer och kallar dem för watering hole, mountain top, sand pit, cave, campfire. Jag gillar hans indelning eftersom den hjälper mig att organisera lektionerna så att aktiviterna passar alla någon gång och på något sätt. Ur bedömningssynpunkt är det också värdefullt att tänka på dessa olika situationer för att se till att eleven får pröva sina vingar i flera situationer och jag som lärare kan samla underlag på flera olika sätt.

Mina lektioner börjar alltid med en lägereld (campfire) där vi går igenom dagens syfte och mål och brainstormar tillsammans kring ett ord eller ett begrepp för att få igång tankarna. Därefter kommer aktiviterna i olika ordning men jag avslutar alltid med grottan, the cave, för att eleverna ska kunna reflektera kring sitt lärande och kring det område vi jobbar med. Reflektionsfrågor att jobba med:

Vad jag tyckte var bäst med lektionen var…

Jag är inte säker på….

Jag vill göra mer av…

Den här lektionen var viktig för mig eftersom…

Om jag skulle göra om något idag skulle det vara…

3 saker jag är nöjd med är…

Grupparbete eller enskilt arbete är de vanligaste organisationsformerna för arbete i skolan. För en del eleverna är det en plåga att jobba i grupp för andra är plågan att jobba själv. En kombination är önskvärt och det bästa är om de kompletterar varandra. Plågan för många handlar om att de är rädda att de blir bedömda i en situation som inte stämmer med hur de fungerar. Vi lärare kan istället understryka vikten att träna och pröva situationer och samtidigt se till att de prövas under mer gynnsamma omständigheter.

Grupparbete är ett utmärkt sätt att använda elever som lärresurser för varandra och arbetet kan göras för att:

  • träna informationssökning tillsammans – utvecklar strategier och flera sätt att söka.

  • svara på frågor muntligt eller skriftligt.

  • läsa en text tillsammans och hjälpa varandra att förstå och läsa både på och mellan rader.

  • komma på nya infallsvinklar och hjälpa varandra att se samband.

  • lära varandra både arbetssätt och kunskaper.

  • tolka tillsammans.

  • bedöma tillsammans.

Enskilt arbete kan göras för att:

  • söka information självständigt efter att ha prövat i grupp.

  • svar på frågor självständigt, gärna efter att ha svarat i grupp.

  • läsa vidare själv efter att ha börjat i grupp.

  • reflektera själv kring infallsvinklar som gruppen har brainstormat om.

  • spinna vidare på strukturer och arbetssätt som gruppen har diskuterat.

  • reflektera kring hur en kamrat har löst ett problem.

  • fortsätta en tolkning självständigt efter att ha prövat i grupp.

  • självskattning efter en kamratbedömning.

Man kan förstås vända på steken också beroende på grupp och elevtyper: börja med enskilt arbete och gå vidare till gruppen för att berätta vad man har gjort själv. Inkluderingsforskare pratar mycket om att använda elever som lärresurser för varandra som ett sätt att inkludera eftersom det tillåter elever att ha egna intressen och visa egna färdigheter och förmågor.

Tillbaka till Thornburgs kategorier och bedömning av elevers prestationer. Om jag organiserar arbetet så att jag har möjlighet att få syn på elevers prestationer i flera sammanhang blir bedömningen mer likvärdig eftersom förutsättningarna blir mer likvärdiga. I alla dessa situationer finns möjlighet att ta in både formellt och informellt underlag. Från bergets topp kan elever presentera förberedda saker och oförberedda saker. I sandlådan kan det lekas men också presteras fantastiska saker. Vid vattenhålet finns goda möjligheter att notera elevers förmåga att berätta strukturerat och interagera. I grottan visar eleven sitt sätt att tänka och ser sina framsteg och runt lägerelden kan både oförberedda samtal och förberedda diskussioner ge underlag för bedömning. Jag som lärare måste alltid ha papper och penna eller en ipad för att snabbt kunna notera god kvalitet när den visas upp.

Jag är övertygad om att en organisation som tillåter olika personlighetstyper och som också tillåter det informella bedömningsunderlaget att ta stor plats är en organisation som alstrar lärandet och minskar stressen över att inte passa in i antingen “skriva uppsats-typen” eller “redovisa-typen”. Det blir roligare för både mig som lärare och för eleven att veta att det finns en tillåtande attityd till både människan och till hur man tar sig till målet.

Nästa blogg kommer att handla om förväntningar och hur man kan visa eleverna vad man förväntar sig av dem. Om förväntningarna är klara är det också lättare att tillåta flera vägar att nå målen. För mig är matrisarbetet framförallt ett sätt att tydliggöra och synliggöra förväntningar.

Exkludering – den mest naturliga åtgärden enligt media, fackförbund och många lärare

Standard

Jag är förbannad. Ännu en artikel om dessa bråkiga barn som bara förstör.

I Svenska dagbladet idag kan vi läsa om hur neddragningar när det gäller särskilt stöd orsakar arbetsmiljöproblem. Facket är upprörda, föräldrar är upprörda och lärare är upprörda. Ska det vara så här? Inkluderingen har gått för långt hävdas det. Snälla, använd inte ordet inkludering när det i själva verket är placering och integrering vi pratar om. Inkludering är det definitivt inte om barnen uppvisar symptom på sina diagnoser. Tvärtom innebär det att de utsätts för överkrav vilket orsakar beteendesvårigheterna.

Säkert är det så att alla idag inte kan inkluderas i den reguljära skolan, jag inser att vi har långt dit, men nog kan vi fånga upp fler barn och ungdomar än all de som nu exkluderas? Vad händer om vi börjar använda ordet exkludering istället? “De här barnen bör exkluderas från vår verksamhet eftersom vi anser att de inte passar in”. Hur låter det?

Ett barn med en diagnos är inte sin diagnos. Diagnosen är en förklaringsmodell för att förklara varför vissa symptom uppstår i vissa situationer. Därmed är situationen viktig att analysera i de fall där barnen uppvisar svårigheter av olika slag. Det är vi skyldiga enligt lag och läroplan att göra. Media, facken och lekmän fokuserar på individperspektivet och kopplar det direkt till organisationsperspektivet. Det viktiga mellansteget, gruppen hoppar man över. Ändå är det så att det är i gruppen, med kamrater och under lektionen som det kommer att skapas förutsättningar för att dämpa symptomen eller öka dem.

Dåligt  beteende? Kolla först om det kan vara överkrav som ungen utsätts för. Ropa inte direkt på exkludering som naturlig åtgärd. Tänk om det är ditt barn som blir föremål för exkludering nästa gång?