Videhögskolan i Varberg 26/11 – modeller för sambedömning och kollegialt lärande

Standard

Sambedömning och TLC Varberg 26:11-14

Här är de bilder du behöver för att fortsätta diskussionen i arbetslaget. Målet är att inte bara diskutera utan också handla, klokt och målmedvetet med fokus på vinsten för det förändrade arbetet. Det finns mycket att vinna på att planera och bedöma tillsammans. Vad vinner du?

Två IKT-pedagoger och en specialpedagog spekulerar om pedagogik

Standard

Det är i mötet det händer. Det viktiga samtalet som för de samtalande framåt, det är något nästan magiskt! Jag hade förmånen att få samtala med Emil Jansson och Jörgen Florheden, båda IKT-pedagoger om det här med specialpedagogik och god pedagogik. Vad är skillnaden egentligen? Och vad har IKT-pedagoger och specialpedagoger gemensamt? I podcasten Plugget 2.0 kan du höra vårt samtal: http://plugget.craftpod.se/avsnitt-11-helena-wallberg-del-1/

Problembeteende i skolan av Bo Heljskov – om att ta ansvar och inte ge upp.

Standard

Hejskov är inte bara rolig och inspirerande att lyssna på, han bidrar också till läsupplevelser. Den senaste boken, Problembeteende i skolan, är inget undantag. För många av oss blir det en källa till igenkännande och bekräftelse samtidigt som det påminner om att hålla fokus på rätt saker. För andra kan det kanske vara en väckarklocka och för ytterligare några kan boken säkert innebära stora provokationer om man har en mer rigid inställning till barnuppfostran och pedagogiskt förhållningssätt. Jag har valt ut några citat ur boken Problembeteende i skolan som jag gärna vill kommentera nedan. Citaten är kursiverade medan mina kommentarer är skrivna med vanlig stil:

”Den som tar ansvar kan påverka (Bernard Weiner)”

I ett relationellt perspektiv tar vi alla ansvar för att uppmärksamma, utreda och följa upp eventuella åtgärder. Att ta ansvar är att orka se sin egen roll i sammanhangen.

”Den enda intressanta frågan är vad som kan bidra till att minska risken för att det ska hända igen”.

Det här är nyckeln till den pedagogiska utredningen, inte att vi gör den på ett juridiskt hållbart sätt även om det är en viktig aspekt utan att vi gör den med ett framåtsyftande förhållningssätt. En formativ bedömning av en situation där något behöver göras för elevers måluppfyllelse. Formativ bedömning handlar inte bara om betyg utan är ett förhållningssätt som utgår från ett pragmatiskt och salutogent sätt att se på världen. Allt är möjligt, vi är bara inte där ÄNNU!

”Om man inte tycker att en viss elev bör gå i den vanliga skolan handlar det inte om hänsyn till elevens behov, utan snarare om skolans egen ovilja eller oförmåga att göra de anpassningar som behövs för att eleven ska kunna klara sig i en normal skolmiljö. En sådan oförmåga innebär att skolan har gått i metodtaket”.

Metodtaket! Vilket bra uttryck! Antingen tror man att det finns ett sådant eller så går man in för att studera hur golvet ser ut tänker jag. Alltför stort fokus på taket riskerar ju att framkalla känslor och tankar om att man slagit i det. En bra utredningsgång handlar om att hjälpa varandra att undvika att slå i metodtaket. Ett pragmatiskt förhållningssätt à la Meads, Dewey mfl innebär att man prövar, följer upp, prövar nytt, prövar igen allt med en formativ bedömning av situationen som grund.

”Ett annat exempel för skolan att skjuta ifrån sig ansvaret är att ringa hem till föräldrarna. Metodtaket igen. Samma sak när en pedagog förklarar en elevs dåliga studieresultat med elevens hemmiljö. Istället för att lägga ansvaret utanför skolan måste vi sträva efter att ändra vår metod så att vi faktiskt lyckas med det vi har betalt för”.

Varför hamnar vi så ofta i resonemang om elevens hemsituation? Och varför tror vi att det hjälper att ringa hem fast föräldrarna knappast har insyn i vad som händer i klassrummet eller på rasten? Om vi vill ha den status vi förtjänar då behöver vi också ta ansvaret för den pedagogiska verksamheten. Det innebär förvisso också att vi ibland går emot föräldrars vilja och så måste det vara eftersom vi ser till att vi har helhetsbilden och agerar utifrån den.

”Om jag använder mig av en metod som min mamma (florist) hade kunnat ta till, ja, då är det nog inte rätt metod”.

Nej, alla kan inte det här med vad som är bäst i skolan men många tror det. Ett förhållningssätt där vi accepterar att både människor och situationer är komplexa innebär ett större professionellt ansvar. Det finns inga enkla quickfix eller one size fits all-lösningar.

”Albert Einstein: “Den som utför samma handling tio gånger och tionde gången förväntar sig ett nytt resultat är inte klok!” Räkna! Undvik metodtaket. När vi slår i metodtaket förlorar vi möjligheten att påverka elevernas beteenden”.

När man ska beskriva vad specialpedagogik är jämfört med vanlig pedagogik tar man ofta upp att specialpedagogik måste till när allt annat uttömts, man har slagit i metodtaket, och gör mer av samma. Jag tycker att detta kan problematiseras mer eftersom gränsen för vad man anser är ”uttömt alla möjligheter” kan variera beroende på kompetens, förhållningssätt och inställning till skola, elever och lärande. Kontentan är iallafall att synliggöra vad vi gör så att vi inte hamnar i att göra samma sak tio gånger, det är ett förskräckligt resursslöseri.

”Om man inte tycker att en viss elev bör gå i den vanliga skolan handlar det inte om hänsyn till elevens behov, utan snarare om skolans egen ovilja eller oförmåga att göra de anpassningar som behövs för att eleven ska kunna klara sig i en normal skolmiljö. En sådan oförmåga innebär att skolan har gått i metodtaket”.

Ja, hur många elever blir exkluderade på grund av metodtaket? En viktig fråga som måste ställas dagligen. Många får en lättare situation av att exkluderas men forskning visar också att det får långtgående konsekvenser som inte är bra för individen i långa loppet. Stressen sänks men det är inte sällan också så att förväntningarna på förmågan för dessa elever sänks, både i ordinarie skolan och i den exkluderande verksamheten. Ur ett medborgarrättsperspektiv behöver vi fortsätta att resonera om, pröva och ompröva våra åsikter när det gäller detta varje dag. Varje dag. Tänk om den du tycker inte platsar skulle kunna lösa cancerns gåta?

Bara genom att ta ansvar kan du skapa möjligheter att påverka din egen situation. Om du tycker att andra ska lösa de problem du själv upplever förlorar du din egen möjlighet att påverka och du blir därmed maktlöshet. Du måste undvika pedagogiska metoder som placerar ansvaret utanför dig själv när du vill påverka en elevs beteende. Som bestraffningar, konsekvenser, tillrättavisningar eller att ringa hem en elevs föräldrar.

Se till att behålla det pedagogiska ledarskapet och därmed din egen auktoritet. Lägg inte över ansvaret på någon annan oavsett om du känner att du inte vill eller inte kan. Dela ansvaret, var kreativ, inkludera på alla nivåer.

Utmärkt undervisning – en bok och en rapport

Standard

Jan Håkansson och Daniel Sundberg vid Linnéuniversitetet har på Skolinspektionens uppdrag sammanställt både forskning och lektionsobservationer för att belysa vad som egentligen är undervisning som vilar på vetenskaplig grund. Resultatet blev boken Utmärkt undervisning, utgiven på Natur & Kultur 2012.

Författarna själva skriver att de vill bidra till bredda och fördjupa den dialog som redan finns om forskning när det gäller undervisning. De skriver också, vilket jag tycker är viktigt att framhålla, att den pedagogiska professionen måste “aktivt ta del av och därefter översätta de resultat som finns till den egna praktiken”. Många anser att de vet hur lärande går till och hur god undervisning går till utifrån egna erfarenheter men vi vet idag så mycket om hjärnan, lärandeprocesser och om vad som fungerar och inte fungerar i skolan att det blir omöjligt att inte förhålla sig till forskning om undervisning. Egna erfarenheter är viktiga men måste ses som anekdoter som tillsammans med annan information kan bli pusselbitar för att få syn på hela mönstret för god undervisning.

För mig är det viktigt att också poängtera att skolan inte bara består av lärare och elever vilket ibland tycks vara en utbredd bild i media och politik. Vi är många som jobbar i skolan med olika funktioner och tillsammans utgör vi en pedagogisk verksamhet som utifrån många perspektiv ska borga för lärande och utveckling hos de barn vi möter. Därför kan det aldrig bli bara lärarens angelägenhet att läsa på om forskning kring undervisning och lärande och det kan heller aldrig bli bara lärarens angelägenhet att själv göra all planering och bedömning kring elever och grupper. All forskning just nu visar att ett gemensamt ansvarstagande är det som gynnar elever bäst. Traditionellt har vi delat upp elevens olika delar mellan oss inom olika funktioner i skolan men det håller inte längre. Ett helhetsperspektiv där vi delar ansvar och insatser är bäst.

Skolinspektionen beställde Håkanssons och Sundbergs kartläggning och har gett ut en kortversion av den: Framgång i undervisningen.  I slutet av denna kortversion finns också en sammanfattning av vad som utmärker utmärkt undervisning. När du läser den sammanfattningen (nedan), fundera över vilken punkt som din skola är bäst på och vilken punkt ni kan behöva utveckla. Undvik att läsa sammanfattningen som en checklista för den enskilde läraren som mål att uppnå. Utmärkt undervisning är fullt möjlig i ett system där alla drar sitt strå till stacken och ALLA tar ansvar för elevers måluppfyllelse tillsammans. Ingen skickar eleven vidare. Alla bidrar med perspektiv på uppvisade svårigheter och hjälps åt att organisera för eleverna. Så här skriver Skolinspektionen i sin rapport om vad som utmärker utmärkt undervisning:

“Det finns ett tydligt pedagogiskt ledarskap från lärarens sida med en tydlighet i mål, innehåll och struktur. Undervisningen pekar ut riktningen för lärandet genom målrelatering, struktur och förankring i i styrdokument samt att den utformas efter kontinuerig uppföljning av elevernas kunskapsutveckling”.

Här finns en inbyggd paradox kan man tycka, nämligen att undervisningen både ska vara strukturerad och formas om utifrån elevenas utveckling. För mig innebär det att målen ska vara både långsiktiga, övergripande och kortsiktiga delmål. Om jag har tänkt ut vad jag är ute efter både långsiktigt och kortsiktigt kommer inte uppgifterna i sig att vara viktigast utan elevens väg mot målen. Om fokus är på uppgiften finns stor risk att målen blir otydliga för eleven och att vissa elever lättare faller ur systemet om de inte lyckas med den specifika uppgiften.

“Lärandemiljön i skolan är trygg, stödjande och uppmuntrande och kännetecknas av individanpassning, variation och utmaningar”.

Misstag och misslyckanden måste vara en del av lärandeprocessen. Idag tror allför många elever (måhända har de skäl till detta?) att den sämsta prestationen kommer att få störst betydelse för betyget. Därför säger de till mig att de håller låg profil under lektioner och visar inte vad de kan för då kan de iallafall inte bli bedömda utifrån misstag eller dåliga prestationer. Detta är inte en trygg lärandemiljö. Tryggheten kommer av att det är tillåtet och naturligt att göra misstag fram till dess att betyget ska sättas. Om en elev visar sig ha svårt för något är det naturligt att eleven får träna och pröva det området på flera olika sätt innan det är dags för betyg. Hattie säger att den viktigaste förväntan i skolmiljö är den lärare har på sina elever. Jag som lärare måste tro att alla elever kan lära sig och att det är jag som kan påverka detta. Individanpassning handlar inte om att planera 30 olika lektioner varje gång jag träffar klassen utan om att bjuda in eleverna att själva ta initiativ, att pröva sig fram, att testa och undersöka på flera sätt så att eleven lär sig sina egna strategier. Jag kan visa på alternativa strategier men eleven måste hitta sina egna i slutändan. Om det långsiktiga målet är klart är det inte svårt att hinna med. Om fokus är på att hinna med uppgifter är det däremot svårt. Kollegialt samarbete för att bestämma vad som är viktigast och vad som kan ordnas i samarbete med andra ämnen underlättar också tidsaspekten. Jag läser det fetstilta citatet ovan igen och tänker att det här är nyckeln till framgång i skolan på alla nivåer. Jag får nog anledning att återvända till detta citat.

Skolinspektionen understryker också rektors roll: “Rektor visar tilltro till läraren och ger läraren ett tydligt mandat”. Rektor ska ha höga förväntningar på elevers resultat och vara delaktig i diskussioner med lärare om undervisningen.

Organisationen ska alltså utgå från att diskutera undervisning och att omsätta det praktiskt, precis som författarna till Utmärkt undervisning skriver i sin inledning. Läsa om det, sedan översätta det och pröva det. Rektors inställning till misstag och misslyckanden blir lika viktig gentemot lärarna som lärarnas inställning till det gentemot eleverna. Läraren är ansvarig för att variera, vara tydlig, odla tillit till elever och rektor organiserar för att hela skolan tar ett gemensamt ansvar för att detta ska vara möjligt. Just behovet av individanpassningar känns tyngst för lärarna samtidigt som forskningen visar att förmågan att klara detta svåra är det allra viktigaste för elevers måluppfyllelse och goda resultat. Kompetensutveckling, samarbete genom systematiskt använd tid för det och förutsättningar att jobba kollegialt är av största vikt.

Utmärkt undervisning (Skolinspektionen gm Håkansson, Danielsson 2013)

  1. Elever vars lärare använder en bred arsenal av metoder och verktyg och sina goda ämneskunskaper i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare saknar eller inte fullt utnyttjar sin didaktiska och metodiska kompetens.
  2. Elever vars lärare är tydliga ledare som utmanar, driver och skapar förtroendefulla relationer, lär sig mer än elever vars lärare inte ser det som sin uppgift att peka ut riktningen för elevens utveckling och erbjuda verktyg som kan leda eleven rätt.
  3. Elever vars lärare vet att det är deras ansvar att organisera undervisningen efter elevers individuell behov, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever lär på samma sätt och undervisar därefter.
  4. Elever som undervisas av lärare som vet och visar att alla elever kan lära, lär sig mer än elever vars lärare tror att vissa elever kan och andra inte.
  5. Elever som ges förutsättningar att vara med och välja aktiviteter och vars erfarenheter och kunskaper blir en utgångspunkt i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever inte har det som krävs för att involveras och vara med och påverka.

Föreläsning på Brunns skola, Ingarö: Det tydliga ledarskapets betydelse

Standard

24/10 är FN-dagen och föreläsningens fokus var just ledarskap. Malala förärades Nobels fredspris och hennes budskap om utbildning och fred framförs i en lågmäld ton men med stor kraft. Ungefär så bör ledarskapet i klassrummet vara: kraftfullt och med övertygelse parat med stor respekt för omgivningen.

Mitt viktigaste budskap idag var att det inte behöver vara särskilt stora eller svåra insatser som kan förändra mycket för eleverna. Att planera för att jobba tillsammans kan göra stor skillnad, i alla fall om målet med arbetet är tydligt. Några av bilderna ger tips på samarbetsövningar som också tränar growth mindset, inställningen att arbete ger färdighet och att hjärna och förmågor kan utvecklas.

Ann Pihlgren har skrivit mycket om olika lärartyper, deras ledarskap och hur detta ledarskap påverkar elevers möjligheter att utvecklas positivt. Lärare som strävar mot att både ha en tydlighet och att låta eleverna vara både delaktiga och ansvarstagande får elever som lyckas bättre än andra lärare. Lärare som är auktoritära utan att låta eleverna vara delaktiga är lika dåliga för elever som har lärare som låter eleverna ta allt ansvar själva utan ledning.(Ann Pihlgren-Det tänkande klassrummet, 2014) Ledarskapet är alltså centralt för hur vi lyckas i klassrummet, oavsett vilka pedagogiska metoder eller verktyg vi använder.

Det relationella perspektivet som utgångspunkt ger oss möjlighet att ta ansvaret för att hitta lösningar tillsammans istället för att lägga ansvaret hos någon annan vilket ofta blir konsekvensen av det kategoriska perspektivet.

Varsågoda, här är min presentation: Det tydliga ledarskapets betydelse. Lycka till med det fortsatta arbetet på måndag på Ingarö!